Charlotte Esping

Gud vilken härlig känsla att vara igång igen! Förutom att jag känner mig genomförkyld så har träningen på Ericsberg varit jättebra.

IGår red jag lite försiktigt och jag kände mig ganska orolig att han skulle se stel ut. Lianne lugnade och tyckte att han såg ut alldeles som vanligt. Väldigt skönt! Första passet blev mest lösgörande arbete.

Idag vågade jag ta ut svängarna lite mera, och idag var ett av hans bästa pass någonsin. Igår fick jag tips från Liane att kolla en film på youtube. Edvard Gal på en svart skönhet. Hon tyckte att jag skulle tänka den här traven när jag red...
Det här är den här hästens GP-debut...Helt otroliga rörelser framförallt traven!


 

Äntligen har vi filmat lite på Wilda. Hon har varit här sen augusti och började ridas i slutet på septemper. Då var hon i princip bara insutten trots sin ålder (fem då, nu sex år) så man kan i princip säga att hon är lika mycket riden som en treåring.

Planen är att hon ska vara kvar ett tag till. Inte mig emot för hon är en jättemysig häst. Stor, men rör sig ganska lätt och trevligt. Sanna har hoppat henne lite och det är perfekt att vi kan samarbeta lite med tillridningshästarna som ska stanna lite längre. Unghästarna behöver allsidig träning och när jag inte hoppar själv så får någon annan ta den biten.








Camelia har flyttat hem till vårt "hemmastall". Igår red vi ut  för första gången. Hanna red Majsan och mamma gick med i början. Efter ett tag släppte hon och vi både skrittade och travade ute i skogen. Framsteg! Hon var jättelugn och snäll. Här hemma är det perfekt att rida in unghästar. Skogen precis utanför dörren, inga vägar att passera och lugn och för det mesta ro...

I slutet av veckan ska vi rida igen. Då ska Sanna med på Lucy också.

Ha det bra!

PS. Generalen och Ciwi känns fortfarande pigga och glada. Jag tänker inte ta ut något i förskott, men det känns bra :) DS.

I torsdags blev alla Rappestads ridlärare utmanade av Sanna på avslutningsbanan som står uppställd i ridhuset hela den här veckan.

Alla utom Åsa (pga jobb) antog utmaningen. Mamma, Eva, Sanna, Josse, Micka, Salam, Eva och jag blev det tillslut som ställde upp. Delar av gänget började med det traditionella julbordet på Sjögestad Motell. Sen var det dags för jag tror den absolut största och mest prestigefulla tävlingen på året. (Jag skriver så med tanke på utgången)

Under julbordsmiddagen lottade vi en startordning och banan diskuterades in i minsta detalj. Alla hade olika åsikter om hur tävlingen skulle gå till. Vi enades till sist ett par minuter innan start om de exakta reglerna... Alla har laddat på olika sätt. Sanna träningscyklar, Eva och Josse var mycket sparsamma vid julbordsätningen, Salam kom långt i förväg och borstade Gabbe, Micka sorterade julkort på jobbet extra snabbt för att hinna komma, Mamma fick nog mest jobba med att få oss att hålla sams, själv laddade jag med att våndas över hästval.

Josse Lind och Emelie Långh ställde upp som  domare. Ingen lätt uppgift...

Micka gick ut hårt men hade inte riktigt koll på vägen. Hon fick göra en omstart och då gick det galant! Felfri till och med och ganska snabb tid.

Mamma startade som nummer två. Hon satsade såklart allt med Ronja och hon gick upp i ledningen. Lite gnabb om reglerna blev det här, mamma fattade först fel galopp, men eftersom hon tydligen inte uppfattat reglerna innan så slapp hon tidstillägg. Detta hade ingen betydelse på slutresultatet visade det sig sen...

Sen var det Josses tur. Hon hade tagit tillbaka Pele för en stund och de red snabbt. Jättesnabbt, och tog över ledningen.

Sen var det Sanna med Lunatic. Sannas cykelträning hade hjälpt, de var ännu snabbare. Sanna red som en blådåre skulle man kunna säga och var ännu snabbare än Josse. Men så har hon ju större häst också. Och som Sannas tränare säger: Det kan liksom inte se riktigt noggrant ut när du rider Lunatic... Alla som sett (och hört) Lunatic förstår vad jag menar här. Annars kan ni fråga Lotta Sporre, hon vet, men det är en helt annan historia...

När det blev Evas tur så började jag själv att hyperventilera av nervositet så jag har ingen riktig uppfattning om vad som hände på hennes runda. Hon gick inte upp i ledning i alla fall. Det hade jag nog kommit ihåg.

Innan min start var jag lite svimfärdig. Nu eller aldrig var tanken som flög igenom huvudet. Hottan tror jag kände likadant. Vi red snabbt som vinden. Lite kulor flög här och var och i slalomen så åkte nog en klocka ner också. Men snabbt var det. Hottan är en pärla och jag förstår varför ridskoleeleverna tjatar sig blåa på att få henne på lektionerna... Sex sekunder snabbare än Sanna!!! Hurra!!

Salam och Gabbe gick ut sist och det såg snabbt ut men tyvärr räckte det bara till en sjundeplacering.

Ni som har läst mammas blogg redan har kanske sett att vi har varit på Visingsö för att titta på hästar. Två hästar ska vi ta hem på prov för att eventuellt köpa. En ponny som jag ska ha som ett projekt och en stor häst som mamma ska ska ha som sitt projekt.

Mitt projekt heter BamBam och är lika söt som han låter. Fux med fyra vita strumpor och stor vit lykta i huvudet. Här är en liten film från provridningen. Han är oskodd och otränad så några fantastiska gångarter har han inte just nu, men det kanske finns där med lite träning :) Söt är han i allafall.

Jag skrev ner nästa års mål för hästarna för ett par dagar sen. Sen insåg jag att om decembers mål med Camelia ska kunna uppfyllas så är det bäst att sätta full fart. December är snart slut... Tiden går fort. Hur som helst så fick Camelia flytta ner till ridskolan igår. Inte för gott men för ett par veckor kanske.

Vi åkte hela stallgänget hem igår för att hjälpas åt att lasta henne plus Putte som sällskap. Camelia åkte som föl transport ganska mycket men nu var det länge sen. Hon gick in i transporten utan någon som helst tvekan och sen stod hon snällt och stilla hela vägen. Hon har ett helt annat psyke än vad hennes storebröder har kan man väl säga. Ciwi "duckar" och hoppar omkring fortfarande ibland när man åker transport under broar... Han är nio snart...

Väl hemma i stallet gick det också bra. Det blir en stor omställning att komma in  i ett stall fullt med nya hästar. Hon är ju van vid ett litet stall med bara några få hästar. Dessutom går hon i ett lösdrftsstall hemma och i Rappestad blir det ju mycket mera inne i box än vad hon är van vid. Men än så länge verkar omställningen ha gått bra.

Igår longerade jag henne en liten stund i ridhuset. Andra gången hon longeras så i början var det antingen tvärstopp eller full fart med bocksprång. Men efter en liten stund hittade vi ett  mellanläge i lugn fin trav.

Idag hade hon fattat galopen och hon skrittade och travade fint på kommando. I morgon blir det sadel och kanske uppsittning om allt går bra.

Den här veckan har nästan alla grupper på ridskolan ridit julkadrilj. Alltså kadrilj till julmusik. Tror att både hästar och ryttare tycker att det är jätteroligt. I allafall tycker jag att det är roligt. Dessutom blir hästarna jättefina och lösgjorda av kadriljarbetet. Katja och Nathalies mamma Marie filmade från deras lektion. Jag har lånat filmen från deras jättefina hemsida www.sattuna.sodergard.dinstudio.se

Idag var det dags för mönstringen till "Plantskolan". Ciwi Salam och jag åkte tidigt i morse  från stallet, vi tvekade länge eftersom det var så snöigt. Vi resonerade så att kommer vi upp för Rappestadbacken, då kommer vi klara bilresan. Lite nervösa var vi att bilen skulle svika oss, men han kände nog på sig att han låg på minus redan så den tuffade på så fint så fint.

Precis detsamma gjorde Ciwi. Tuffade på fint alltså. Han kändes riktigt bra idag, lagom tempererad kan man säga. Vi fick rida en stund själva först och när vi kände oss redo fick vi rida valfritt program. Jag var lite osäker innan om jag skulle ta Medelsvår B eller A, men eftersom han kändes så bra körde jag på på det svårare programmet. Man måste ju chansa lite :)
Han har faktiskt aldrig gått så bra i MSVA. Jag är jättenöjd med honom! Inga direkta missar och bara lite lite frust då och då.

Det var Liane och Eric Lette som bedömde oss och de tyckte att det såg fint ut. Liane såg  dessutom utvecklingen som har skett bara på de sista veckorna. Ciwi har liksom blivit lite vuxen. Inte bara i ridningen utan överlag har han blivit lite mer världsvan. Det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på hur mycket han har varit ute på sistone.

Eric Lette, som är en mycket duktig internationell domare (kanske en av de mest erfarna i världen) hade massor med bra saker att säga. Han var mycket positivt inställd till oss som ekipage och hade många bra tips hur jag skulle kunna gå från sjuor till åttor. Han tyckte att Ciwi för dagen har en bättre bärighet och samling i galoppen än i traven. Just det är jättekul eftersom det bara för ett par veckor sedan var precis tvärtom. Han kändes överlag mycket säkrare i galoppen. Sen tyckte han att jag skulle vara ännu noggrannare i seriebytena så att inte de sista drar ut mot långsidan utan att man kommer fram till bokstaven. Man ser ALDRIG Isabell Werth komma ut en halvmeter för tidigt, utan det är exakta ridvägar...

Eric jämförde ridningen lite med bilkörning. Bland annat sa han att man alltid bromsar lite innan man svänger. Ta en halvhalt innan hörnet! Och vet man säkert att man har bra bromsar på bilen, då kan man våga gasa på ordentligt. Mycket bra sagt tycker jag.

Gigolo har i veckan flyttat till Skåne. Han är såld till en flicka som heter Hannah och hon ska fortsätta att rida och tävla honom. Han är den av av ridskolans hästar som har legat mig varmast om hjärtat och det känns lite sorgligt att han har åkt. Samtidigt som det känns jättekul att ha fått följa honom ända från att han var ungponny till att han faktiskt tävlar på allra högsta nivån i Sverige. Dessutom med jättefina resultat!

Sofia och Micka som båda har tävlat honom på elitnivå har gjort ett otroligt fint jobb med honom. Gigolo har en ganska så intressant bakgrund, den kan ni läsa på min mammas blogg här.

Jag är i Nyköping på träning just nu och om det kan ni läsa i träningsbloggen på min hemsida! ha det bra!

...är nu riden för första gången. För ett par veckor sedan satt jag på henne för första gången. Sen blev det ett litet uppehåll när jag var i Nyköping och iväg på SM, men nu har vi kommit igång igen.

Nu i veckan har vi två gånger varit ute med Lucy och Camelia. Vi har sadlat och tränsat och sen gått en promenad i skogen. I skogen har vi sen hängt ett par gånger var och sen har vi hoppat upp. Vi har blivit ledda båda gångerna och vi har ridit i fem tio minuter. De har varit jättesnälla och verkar nästan inte märka att vi sitter på...

Många medhjälpare går det åt så här i början. En som håller i hästen och en som slänger upp och en som sköter godiset ;) skämt åsido, man klarar sig säkert på två per häst men det är skönt att vara många som hjälps åt. Mamma, Johanna, Kristin, Hanna, Fanny och Micka har varit snälla och hjälpt oss mycket. Det är väldigt skönt att ha med sig nån (mamma) som gjort det här hundra gånger förut och har så mycket erfarenhet av unghästar. Det känns tryggare!

Det märks också att vi lagt ner mycket tid på hästarna. Det känns att de har fått ett annat förtroende för oss nu än i början. Dessutom känner man sig ju själv säkrare när man vet hur hästen reagerar på vissa saker. Målet blir att kunna rida treårstestet i vår. Det är absolut inget man måste göra tycker jag, men det kan bara vara bra att ha ett litet mål med inridningen.

Idag var dagen som jag satt på Camelia för första gången! Idag hade vi inga sadlar, blir lättare att "hänga" då. Camelia var väldigt cool och vi gick några varv "hängandes". Sen provade jag att sitta en kort stund. Hon verkade inte tycka det var speciellt konstigt. I morgon ska vi förhoppningsvis hinna med en liten tur igen.

Idag var Hanna, Kristin, Erika, Micka, Sanna, mamma och jag i Sållas ridhus med Camelia och Luzy. Idag fick de sadel på sig igen. Nu var det ju ett tag sen (april) som de hade sadeln på sig så det var lite pirrigt om de skulle komma ihåg vad de lärt sig. Det var inga bekymmer såklart. De var jättelugna.

Idag provade vi att longera de en liten stund också. Fungerade också jättebra. Skönt när vi är flera stycken som kan hjälpa till. Här leder Hanna Camelia de första varven så att hon ska förstå lite lättare.



Några bocksprång blev det såklart när hon fick börja att trava, men sen gick det finfint! Tack alla för hjälpen! Imorgan kanske kanske kanske hänger vi på dem för första gången...

Stora Wilda har idag varit ute på sin första riktiga uteritt i livet. Hon var jättesnäll och det enda som var lite läskigt var att gå på stigen. Den hade ju en annan färg mot resten av marken... Hon kom över rädslan tillslut och allt gick bra. Riktigt trevlig häst. Men stor, 175 cm hög ungefär. Däremot känns hon inte speciellt stor att rida. Mysig helt enkelt, och inte alls så vild. Än så länge...



Hottan och Erika följde med som sällskap och Kristin gick med för säkerhets skull. Härligt väder var det med!

Har vi i Rappestad. De senaste veckorna har jag verkligen haft fullt upp med alla hästar. Fem hästar i stallet att rida plus lite extra hästar då och då. Det tar tid, mycket tid. Fanny har varit med i stallet nästan varje dag och hjälpt till att rida fram och skritta av så att det ska gå lite fortare. Hon gör det bra dessutom. Numera rider hon både Generalen och Ciwi fint på tygeln i alla gångarter. Som sagt, man kan inte ha en bättre hästskötare :)

Det gör ont nästan i hela min kropp. Mest i ryggen. Nu tror ni säkert att jag ramlat av nån häst men nej. Jag har bara ridit utan stigbyglar. Igår red jag Ciwi i kanske en kvart utan men jag fick så ont (typ kramp i benen) så att jag var tvungen att ta dem igen. Kändes ju inte så bra, så idag var jag tvungen att plåga mig en stund igen. Den här gången på Generalen. Nu kan jag knappt röra mig. Tur att jag har två dagars ridvila i helgen. Vet inte hur det ska gå till att rida fem hästar i morgon...



Varför plågar jag mig nu med detta. Jo, när jag red för Liane senast så påstod hon att hon kunde se ett stort landskap mellan min ända och sadeln när jag gjorde galoppombyten. Jag trodde inte riktigt att det var så illa men jag försökte ändå att sätta mig lite tyngre i sadeln och det resulterade såklart i mycket bättre byten.



Sen fick jag se den här bilden...







Och jag tror jag förstår precis vad det var Liane såg...

Herregud detta måste ju självklart åtgärdas. Därav övningen "rid utan stigbyglar och försök göra galoppombyten i fältsits nu då"    =)

Tror ändå att jag fick sjuor på det där bytet men det hade nog sett snyggare ut om jag suttit kvar i sadeln... Nästa gång jag ska göra byten ska jag tänka på den här träningsvärken som jag har just nu. Sen kommer jag garanterat att sätta mig fint ner igen.

Aj.


PS. Jag har lite ångest över att jag ibland låter mina ridskolegrupper rida utan stigbyglar en hel lektion. Undrar om ni får lika ont som jag har nu... Era stackare. DS.