Jag hade i allafall tur med vädret...

Allt för trött för att blogga ikväll egentligen men jag gör ett försök...

 Med Sky har det gått jättebra, hon gjorde sitt bästa och det räckte till en tionde plats igår och jag tror att vi hamnade där idag också. Jag åkte hem innan det var slut.

Eftersom jag hade mycket dötid idag så passade jag på att åka till Ullared som inte ligger långt ifrån Falkenberg. Jag har aldrig varit där förut och det var väl en upplevelse eller nåt. Jag lyckades bli bestulen på min kundvagn mitt i affären, i kundvagnen hade jag förutom varorna jag plockat på mig  en påse med en bok som jag köpt i en affär utanför. Letade en bra stund inne i affären efter min vagn men att hitta en stulen kundvagn på GeKås är som att hitta en nål i en höstack. Lite sur men ändå inte förvånad gick jag mot kassan. Jag var inte förvånad eftersom det mesta gått fel den här helgen, allt ifrån sur sekretariatspersonal till transporter som inte vill lossna från bilen.

Så där, vid kassan på Gekås, vände turen (eller oturen) där stod min vagn! Nån hade nog tagit fel vagn och upptäckt det vid kassan. Eller så var det någon som såg mig och tyckte att jag behövde retas upp lite, kanske tanten i sekretariatet...

Påsen var kvar! Sen höll jag på att glömma den vid kassan i allafall, medans jag packade i varorna i en påse så åkte bokpåsen ner bakom en hylla. En uppmärksam kassörska på andra sidan upptäckte påsen och ropade precis innan jag gick ut. Tur två gånger i rad! SEn när jag kom ut hade jag tappat bort bilen. Många tankar genom huvudet, tänk vad pinsamt att missa sin start i ett championat bara för att man tappat bort bilen på GeKås parkering. Jag hittade den såklart precis där jag ställt den en timme tidigare.

För att sammanfatta GeKås så kan jag väl säga att det inte var nåt för mig. Kläder fanns i princip bara i M, L och XL. Small verkade inte existera.

För att återgå till tanten  i sekretariatet så har hon verkligen gjort att jag inte återkommer till någon av deras tävlingar på länge om jag inte måste. Så ohjälpsam och otrevlig. Man kände sig verkligen inte välkommen när man blir avsnäst det första som händer.Om man kommer till en tävlingsplats för första gången så måste man väl få fråga om var saker och ting finns utan att man ska behöva känna sig jättebesvärlig. Dessutom hade vi inte fått någon box när vi kom och när vi väl fick boxen så fick jag leta och fråga i ca en timmes tid innan spån kunde fixas fram. Då stod de i ett olåst förråd bredvid uppstallningen. Hade varit hur lätt som helst att bara tala om att spånet fanns där så hade jag fixat resten själv, men icke, de verkade tro att jag var ute efter att stjäla deras spån. Jag ser kanske lite spånig ut. (pappaskämt)

 Eftersom jag inte hade nån box innan start så fick jag knoppa och göra iordning Sky i transporten. Lite taskigt mot hästen som stått itransporten så länge. Eftersom jag var själv så blir det lite bökigt att fixa allt utan box. På framridningen blir det ju inte enklare när de inte har fasta starttider och inga högtalare på framridningen och inga funktionärer varken på framridningen eller utanför tävlingsbanan. Tack vare en snäll ponnymamma fick jag reda på när det var min tur. Sammanfattningsvis ganska oproffsiga tävlingar. Jag har blivit bortskämd med så fina tävlingar ett tag nu. Ponnychampionatet firade tioårsjubileum i år så man kan tycka att de borde ha lärt sig nåt på dem tio åren...

Sky har skött sig riktigt bra för att vara på sitt första stora meeting. Helt cool både i boxen, transporten och på banan. Imponerande.



Efter ritten så läste domaren upp betygen och omdömet direkt till publiken. De tyckte att Sky var en mycket vacker ponny som hade goda grundgångarter, men som behövde mera styrka för att orka bära sig bättre. Precis som det är alltså. De flesta andra är ju dressyrridna sen de var tre fyra år och hon är bara dressyrriden i två månader. Domaren tyckte definitivt att detta var ett framtidsekipage, vad hon nu kan ha menat med det. Borde tyckt att jag såg ut som en fjortonåring med andra ord... 64,8 blev procenten båda dagarna. Riktigt fina ponnyer har jag sett några få. Den som vann sexårschampionatet för C och B ponny var helt otrolig. Adrenalin hette den. Lägg den på minnet den kommer att vinna allt om ett par år bara den får vara frisk och får fortsätta att ha en duktig pilot  på ryggen!

Avlutningsvis vill jag bara gratulera alla rappestadryttare som tävlat idag (och en och annan mantorpsryttare med då Hanna ;) ) och gjort jättefina prestationer. Det är så roligt när det går bra för ens elever.

God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0