Charlotte Esping

....det är ingen vanlig dag...

I morse lämnade vi Tilia på Valla Djurklinik. Jag har varit sjukt orolig och ledsen hela veckan över den här dagen. Men när vi kom dit i morse kände jag mig faktiskt ganska lugn.

 Veterinären som skulle operera henne var mycket trevlig och lugn och det kändes bra att lämna över ansvaret till henne. VI (eller mest veterinären såklart) beslutade att bara operera den ena sidan och vänta med andra sidan tills de vet mer om vad för slags tumör det är. Det blir tillräckliga operationssår som det är ändå. 40 cm långt sår på magen. Stackars stackars Tilia. Hon får vara kvar på djursjukhuset till minst i morgon.

Jag pratade just med veterinären och allt hade gått bra så här långt. Så bra som det kan gå, så det var ju skönt. Om allt nu fortsätter att gå bra, och hon får komma hem imorgon, så får hon inte hoppa, skutta, springa, leka eller busa på två veckor. Bara gå ut korta stunder och bara gå långsamt. Inget ylande på fälten på ett tag alltså...

Håll tummarna för att vi får hem henne i morgon!

Som om att det inte är nog med jobb/flytt/jul-stress så har nu Tilia blivit sjuk. Eller sjuk är hon inte än, men kommer kanske att bli. Igår upptäckte Paria (tack Paria) en knöl på Tilias mage. Knölen var inte alls trevlig och ganska stor. Jag har aldrig känt nåt liknande och förstod nog ganska direkt att det var en tumör. Jag ringde igår kväll till Valla Djurklinik som har kvällsöppet. Jag fick en tid till idag och vi kom hem därifrån för ett tag sen.

Tilia har flera stora juvertumörer på magen. Vi vet inte än om de är elakartade eller godartade. Hon opereras redan på måndag och efter det får vi svar. Det de kunde göra direkt var att ta en röntgen på lungorna och ta blodprov. Om tumörerna har spridit sig så sprids de tydligen först till lungorna. Lungorna var helt ok, inga tumörer än. Blodprovet visade inte heller på att hon skulle var påverkad på något sätt.

Tilia själv är lyckligt ovetande om allt ståhej och hon ser fram emot julklappar i morgon.

Vissa dagar är man bara glad över att hitta sin hund i sängen...


Idag har Tilia skrämt upp oss rejält. När Hanna och Micka gick på lunch till klubbhuset idag så följde Tilia med. Inget konstigt med det. Men Hanna tyckte däremot att Tilia såg lite märkligt skyldig ut efter en stund. Sen såg hon att hon hade något i munnen. Hanna la ihop ett och ett och misstänkte att Tilia tagit något som hon inte fick. Hanna försökte få Tilia att spotta ut sitt fynd, men fick tillslut dra det ut ur munnen. Jaha sa Hanna, det var bara ett ben. Som tur var såg Micka vad det egentligen var... Ett råttgiftsblock!!! Inte lätt att veta vad det är om man inte sett sådana förut.

Jag ringde lätt panikslagen till veterinären för att få råd. Vi visste ju inte om hon hade ätit något, men risken var ju ändå ganska stor att hon kunde fått i sig en bit eftersom hon hade haft den i munnen. De rekommenderade att genast åka in och sätta in behandling som om att hon fått i sig gift. Tilia var inte ett dugg dålig, men inte chansar man i ett sånt läge. Vi åkte in med henne direkt. Först fick hon riktigt god hundmat för att sen få en spruta med kräkframkallande medicin. Stackars Tilia var först jätterädd för att hon trodde att hon skulle till sin pälstrimmare som har lokal i samma hus som veterinären, sen jätteglad när hon istället fick smarrig mat och sen jätteillamående när hon fick sprutan. En halvtimme ungefär spydde hon varannan minut. Tur att jag inte hunnit äta lunch innan...

Vid en genomsökning av spyorna hittades inga spår av det gröna råttgiftet. Däremot något obestämbart litet djur med svart päls. Vad är detta frågade veterinären mig. Hur i helsike ska jag veta det? Kanske musen som råttgiftet var avsett för?

Tilia var lite dåsig nån timme, men sen var hon sitt gamla vanliga jag igen. Jag var 1300 kronor fattigare. Fast väldigt väldigt glad över att det inte gick värre. Tilia har ju en förmåga att svälja saker hela när man försöker att ta tillbaka något som hon har i munnen. Tack Hanna och Micka för ert mycket rådiga ingripande!!!!

Hur kommer det sig nu då att detta råttgiftsblock inte satt i sin behållare utan låg på golvet? Jo den mycket påhittiga råttan/musen måste ha släpat ut blocken ur lådan och anledningen att den kunde det var att blocket inte var rätt ditsatt i behållaren. Av mig. Usch vad hemskt om det hade varit på grund av mig som min hund hade blivit förgiftad. Nu vet jag hur man gör i alla fall. Alltid nåt.

Nu ligger hon och trynar i sängen. Tror hon får sova där inatt :)