Det vete fåglarna
En riktigt busy vecka lider mot sitt slut och äntligen har jag tid att blogga. Det har hänt ganska mycket den här veckan och ni kommer nu få en snabbresume vare sig ni vill eller inte :)
Jag börjar väl med fågelprojektet eftersom det var där jag slutade sist. Varje år så ramlar det ut ett par fågelungar för tidigt(alltså innan de kan flyga) ur sina bon i Rappestad. I år har det varit osedvanligt många kajungar som har irrat omkring på stallgången. Säkert totalt en tio stycken. I vanliga fall så brukar de inte överleva längre än någon dag, antingen så äts de upp av nån elak hund eller katt eller så trampar nån häst på dem.
I år så är det nog bara två eller kanske tre av de som inte har överlevt. Resten har vi hjälpt att överleva. Dels genom att ge de vatten på marken och dels genom att träna de i att flyga. Maten har deras egen mamma serverat på marken ett par gånger om dagen.
Konstigt nog har varken katterna eller nån av hundarna försökt att äta upp dem. (Med undantag av Gucci då förstås, men hon är ju bebis så hon vet inte bättre)
Idag när jag kom till stallet så verkar det som att alla har lärt sig att flyga :) Så kul att de överlevde!
En ville följa med mig hem i bilen.
Hur har vi (läs mest jag) nu då lärt de att flyga? Jo en dag så satt en av fågelungarna på spångrepen. Jag fick då iden att ge fågeln en liten skjuts iväg i luften. Funkade riktigt bra. Den flaxade litegrann och landade nästan på fötter. Sen upprepade vi proceduren ett par gånger och efter ett tag så flög den riktigt bra, trots att jag skjutsade iväg den riktigt högt. Till och med att den självmant hoppade upp på grepen ett par gånger. Sen gjorde jag samma sak med de andra. Och som sagt idag verkade det som om att alla kunde flyga på riktigt...
Jag börjar väl med fågelprojektet eftersom det var där jag slutade sist. Varje år så ramlar det ut ett par fågelungar för tidigt(alltså innan de kan flyga) ur sina bon i Rappestad. I år har det varit osedvanligt många kajungar som har irrat omkring på stallgången. Säkert totalt en tio stycken. I vanliga fall så brukar de inte överleva längre än någon dag, antingen så äts de upp av nån elak hund eller katt eller så trampar nån häst på dem.
I år så är det nog bara två eller kanske tre av de som inte har överlevt. Resten har vi hjälpt att överleva. Dels genom att ge de vatten på marken och dels genom att träna de i att flyga. Maten har deras egen mamma serverat på marken ett par gånger om dagen.
Konstigt nog har varken katterna eller nån av hundarna försökt att äta upp dem. (Med undantag av Gucci då förstås, men hon är ju bebis så hon vet inte bättre)
Idag när jag kom till stallet så verkar det som att alla har lärt sig att flyga :) Så kul att de överlevde!
En ville följa med mig hem i bilen.
Hur har vi (läs mest jag) nu då lärt de att flyga? Jo en dag så satt en av fågelungarna på spångrepen. Jag fick då iden att ge fågeln en liten skjuts iväg i luften. Funkade riktigt bra. Den flaxade litegrann och landade nästan på fötter. Sen upprepade vi proceduren ett par gånger och efter ett tag så flög den riktigt bra, trots att jag skjutsade iväg den riktigt högt. Till och med att den självmant hoppade upp på grepen ett par gånger. Sen gjorde jag samma sak med de andra. Och som sagt idag verkade det som om att alla kunde flyga på riktigt...
Kommentarer
Postat av: Salam
Värsta bra ju!
Trackback
