Ibland...
...kan jag känna mig som stallets värsta tjatkärring. Till exempel idag. Sanna och jag gjorde idag iordning gödselstacken så att den var lätt att komma ut på och den var platt och ganska snygg faktiskt. Jättekul jobb, not. Men det måste göras.
På eftermiddagen efter att tre(!) fodervärdsboxar blivit mockade så fanns det fem(!!!) stora högar gödsel på stacken. Jag pratar med de tre mockarna och får till svar från alla tre att nej det var ingen av dem som låtit bli att ösa ut deras hög. En kunde sträcka sig till att den kanske men bara kanske hade glömt att göra iordning efter sig. Mycket märkligt...
Sanna och jag har stallet själva med hjälp av praktikanter några dagar i veckan. Förutom stallet har vi ett antal hästar att rida varje dag. Efter ridna hästar har vi lektioner. Vi har inte tid att ösa gödselstacken efter någon annan än oss själva, inte tid att mocka stallgången efter andras hästar, inte tid att kratta stallplan varje dag för att någon spillt halm överallt.
Missförstå nu inte detta "tjat". Jag tycker att det är helt underbart fantastiskt att vi är så många som är i stallet varje eftermiddag och kväll. Men vi måste alla hjälpas åt med att hålla ordning. Grejen är den att om en struntar i att tex göra iordning gödselstacken så kommer nästa och tycker att det är helt ok att göra likadant. Sen kommer nästa och tänker att alla andra struntar ju i det så då gör jag det med. Den sista stackaren som kommer på dagen kommer knappt ut med sin kärra. Och sen får jag ett nervöst sammanbrott när jag kommer på morgonen och måste börja med att ta tag i det som någon annan struntade i igår... Ond cirkel.
Sen är det trots allt så här att de allra flesta är supernoggranna och sopar, krattar och öser högar, varje dag likadant. Men det syns ju inte när det bara är en enda som låter bli.
Så ni som sopar, krattar och öser varje dag. STORT TACK TILL ER!!!! Kan vi gemensamt göra en revolution i stallet och försöka att hålla stallet lika snyggt som det är klockan tolv varje dag? Är det nån som är på? :)
Så jag slipper känna mig som en sur tjatkärring...
På eftermiddagen efter att tre(!) fodervärdsboxar blivit mockade så fanns det fem(!!!) stora högar gödsel på stacken. Jag pratar med de tre mockarna och får till svar från alla tre att nej det var ingen av dem som låtit bli att ösa ut deras hög. En kunde sträcka sig till att den kanske men bara kanske hade glömt att göra iordning efter sig. Mycket märkligt...
Sanna och jag har stallet själva med hjälp av praktikanter några dagar i veckan. Förutom stallet har vi ett antal hästar att rida varje dag. Efter ridna hästar har vi lektioner. Vi har inte tid att ösa gödselstacken efter någon annan än oss själva, inte tid att mocka stallgången efter andras hästar, inte tid att kratta stallplan varje dag för att någon spillt halm överallt.
Missförstå nu inte detta "tjat". Jag tycker att det är helt underbart fantastiskt att vi är så många som är i stallet varje eftermiddag och kväll. Men vi måste alla hjälpas åt med att hålla ordning. Grejen är den att om en struntar i att tex göra iordning gödselstacken så kommer nästa och tycker att det är helt ok att göra likadant. Sen kommer nästa och tänker att alla andra struntar ju i det så då gör jag det med. Den sista stackaren som kommer på dagen kommer knappt ut med sin kärra. Och sen får jag ett nervöst sammanbrott när jag kommer på morgonen och måste börja med att ta tag i det som någon annan struntade i igår... Ond cirkel.
Sen är det trots allt så här att de allra flesta är supernoggranna och sopar, krattar och öser högar, varje dag likadant. Men det syns ju inte när det bara är en enda som låter bli.
Så ni som sopar, krattar och öser varje dag. STORT TACK TILL ER!!!! Kan vi gemensamt göra en revolution i stallet och försöka att hålla stallet lika snyggt som det är klockan tolv varje dag? Är det nån som är på? :)
Så jag slipper känna mig som en sur tjatkärring...
Kommentarer
Postat av: Salam
Räkna med mig!
Postat av: Lotta
Tack Salam! kram
Postat av: vevve
är det så att du behövde skriva av dig lite ;)
Trackback
