_
Vissa dagar är man bara glad över att hitta sin hund i sängen...
Idag har Tilia skrämt upp oss rejält. När Hanna och Micka gick på lunch till klubbhuset idag så följde Tilia med. Inget konstigt med det. Men Hanna tyckte däremot att Tilia såg lite märkligt skyldig ut efter en stund. Sen såg hon att hon hade något i munnen. Hanna la ihop ett och ett och misstänkte att Tilia tagit något som hon inte fick. Hanna försökte få Tilia att spotta ut sitt fynd, men fick tillslut dra det ut ur munnen. Jaha sa Hanna, det var bara ett ben. Som tur var såg Micka vad det egentligen var... Ett råttgiftsblock!!! Inte lätt att veta vad det är om man inte sett sådana förut.
Jag ringde lätt panikslagen till veterinären för att få råd. Vi visste ju inte om hon hade ätit något, men risken var ju ändå ganska stor att hon kunde fått i sig en bit eftersom hon hade haft den i munnen. De rekommenderade att genast åka in och sätta in behandling som om att hon fått i sig gift. Tilia var inte ett dugg dålig, men inte chansar man i ett sånt läge. Vi åkte in med henne direkt. Först fick hon riktigt god hundmat för att sen få en spruta med kräkframkallande medicin. Stackars Tilia var först jätterädd för att hon trodde att hon skulle till sin pälstrimmare som har lokal i samma hus som veterinären, sen jätteglad när hon istället fick smarrig mat och sen jätteillamående när hon fick sprutan. En halvtimme ungefär spydde hon varannan minut. Tur att jag inte hunnit äta lunch innan...
Vid en genomsökning av spyorna hittades inga spår av det gröna råttgiftet. Däremot något obestämbart litet djur med svart päls. Vad är detta frågade veterinären mig. Hur i helsike ska jag veta det? Kanske musen som råttgiftet var avsett för?
Tilia var lite dåsig nån timme, men sen var hon sitt gamla vanliga jag igen. Jag var 1300 kronor fattigare. Fast väldigt väldigt glad över att det inte gick värre. Tilia har ju en förmåga att svälja saker hela när man försöker att ta tillbaka något som hon har i munnen. Tack Hanna och Micka för ert mycket rådiga ingripande!!!!
Hur kommer det sig nu då att detta råttgiftsblock inte satt i sin behållare utan låg på golvet? Jo den mycket påhittiga råttan/musen måste ha släpat ut blocken ur lådan och anledningen att den kunde det var att blocket inte var rätt ditsatt i behållaren. Av mig. Usch vad hemskt om det hade varit på grund av mig som min hund hade blivit förgiftad. Nu vet jag hur man gör i alla fall. Alltid nåt.
Nu ligger hon och trynar i sängen. Tror hon får sova där inatt :)
Vilken tur att det gick bra med Tilia! Med så mycket djur i stallet skulle ni kunna öppna upp både hund & kattdagis. Fördelen med ett stort kattdagis, som Gustav säkert gärna är med på, är att då behöver ni inte ha något råttgift!
Håller med Jonas! Vilken tur att det gick bra alltihop. Det är otäckt det där med råttgift. Men ibland har man ju inget val...
Kram
(Och Correnartikeln var jätterolig - som väntat - och fina bilder. Har ju glömt att kommentera det!)
Tur att hon har stalmage.. hoppas allt ar bra!!
naaawe .. stackars Tilia..
OJ! Jäklar vad rädd man blir när sånt där inträffar, tur att allt gick bra som sagt var. 1300:- var väl inget, jag ska lösa ut Peppar idag för cirka 9.000:-. Hund är dyrt!!!!!
Trevlig helg
Kram Sofie
Känner igen problemet med att hundarna stoppar saker i munnen som absolut inte ska vara där. Hemskt jobbigt att inte veta om de har fått i sig någonting. Skönt att Tilia snart är sig själv i alla fall.
MVH
Lotta
