Charlotte Esping

Idag när Fanny jag och Emma skulle ta hem Nico och Gabbe från deras sommarhage så inträffade en lite märklig sak. Till att börja med var hästarna allt annat än lugna, de ville först hem och sen ville dom inte alls hem och allt var otäckt längs med vägkanten. Vid sidan av vägen stod en man och kapade ved. Det vet ju alla som hållt på med hästar att det är något hästar ofta blir rädda för. Ljudet är tydligen ganska otäckt. Detta resulterade i att hästarna ställde sig mitt på vägen och vågade inte gå åt nåt håll...

Vägen vi var på är en ganska liten asfaltsväg och sikten var god där vi var. Det kommer självklart en bil när detta händer och den stannar ca 40 meter ifrån oss. Ut flyger en gubbe och han gestikulerar vilt att vi ska vända. Vi förstår ingenting förrens vi hör vad han skriker:

-Flytta på er det här är en bilväg! Bilväg!!!!

Jag försöker att ropa tillbaka att vi faktiskt också får vara på vägen. Vid det här laget går hästarna snällt på vägkanten igen.

- Hör ni inte vad jag säger det här är en bilväg och ingen oidväg (ja han var en oiktig östgöte) BILVÄG!!

Här hoppar han in i bilen och drar förbi i full fart. Jag ropar g-j efter honom och sen är han borta.

Herregud säger jag bara. Tur att det finns normala människor här i världen också. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om gubben. Han måste ha ett för tragiskt liv om man blir så upprörd över att hans bilresa blev tio sekunder längre än han tänkt sig...