Första ridpasset på Gotland

Det har ju inte bara varit semester idag utan Ciwi har ju såklart både ridits och pysslats om. När han lastades av i förmiddags så fick han gå en kort promenad  och sen in och vila sig hela eftermiddagen. Nu ikväll har vi varit borta på tävlingsplatsen och ridit. Man skulle kunna tro att han skulle vara lite trött efter sin långa resa, men det var han absolut inte. Ridningen gick jättebra och trots att de satte upp tält jämter banan och körde med traktor och vattentank när jag red så var han väldigt koncentrerad.

En liten grej hände dock när vi gjorde iordning honom. Han kan vara lite spänd när man drar sadelgjorden ibland. Ett par gånger tidigare har han fått sadeltvång men det var länge sen nu. Micka drog som vanligt väldigt försiktigt och hade spänt båda gjordarna när jag rättade till pannbandet på tränset. Jag tror att det var detta tillsammans som utlöste sadeltvånget den här gången. Han gjorde några rejäla hopp rakt upp i luften. Jag höll längst ut på tygeln, ändå var jag nära att han "hoppade ur handen" på mig. Ganska högt upp alltså...Eftersom det hänt tidigare är jag alltid noga med att ta tyglarna över halsen när jag lastar ur honom. Nästa gång ska jag ha ett långt grimskaft om det skulle hända igen.

Utanför parkeringen idag så fanns det två stora vägar och jag vill inte tänka på vad som kunde ha hänt om han kommit lös i det tillståndet som han var i då.. Man måste alltid vara uppmärksam när man håller på med hästarna, det är så lätt att glömma bort att de faktiskt är djur med ganska starka flyktinstinkter. Man blir påmind om det då och då.

Sen kan Ciwi förvåna mig i andra sammanhang. Idag till exempel så duschade han i en spolspilta för första gången. Det brydde han sig inte alls om. Första gången hans storebror Cay skulle göra det fick jag hålla på en timme innan han ens vågade gå i närheten av slangen. De är roliga de små liven.

Nu ska vi sova i vårt hemtrevliga stora omklädningsrum. Godnatt!

Kommentarer
Postat av: Matilda NIORD

Hehe det där med vattensalngen känner jag igen. Den gröna farliga ormen. Men det lustiga är att ibland drar han på ett himla hallå och det tar en evighet att få in honom, men så ibland när man själv är beredd till tusen på ett upptåg så tittar han bara på mig med en förvånad blick, går in och ställer sig och låter sig sedan bli av avspolad.Han är en aning speciell i mellanåt=) Lycka till på tävlingen..

kram Matilda och Cay

2008-07-04 @ 10:22:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0