Charlotte Esping

...och de andra två "bebisarna" överraskade oss ordentligt idag. Vi började vår promenad idag på en liten skogsstig och hoppade över lite stockar och andra små hinder. I slutet av stigen får vi syn på typ världens största skogsmaskin. Efter en snabb överläggning om vi skulle vända eller stå kvar så bestämde vi oss för att stå kvar och vänta tills maskinen passerat. De mycket modiga hästarna stod snällt kvar och det enda som var lite läskigt var spåren som blev i marken efter maskinen.

Andra överraskningen kom när vi skulle trava. Det ville inte Camelia alls först. När jag väl fick henna att trava litegrann tyckte hon att jag var jättekonstig som sprang brevid. (ok hon kanske inte är världens smartaste...) Efter ett tag fattade hon i alla fall galoppen (obs ordvits) och det gick finfint att trava. Camelias trav har verkligen förändrats på sistone. Förut har hon haft en ganska normal trav, men idag travade hon med stora lätta steg. Minst lika bra som brorsan Ciwi! Snart är det dags för de att ha sadel på ryggen, och i höst ska vi sitta upp för första gången. Tiden går fort när man har roligt...



Camelias pappa Danone